Stark längtan....

Ikväll känner jag en sån stark längtan efter att få bli gravid igen....Är så jobbigt när den starka känslan kommer över en, och just det är det är inte nått man kan göra så mycket åt...
Är bara en lång väntan hela tiden..

Känns som om missfallet är en evighet sen..men det är bara 1½ vecka sen jag slutade blöda....
Så än kan man ju inte börja kolla med gravtest än för att se om man är gravid igen....
Sen vet jag inte hur stor den chansen igentligen är heller...har bara blivit sex 3 gånger sen dess och har inte ens koll på när ägglossningen är....

men hoppet är det sista som försvinner och har men 20 gravtest i badrummet är frågan klarar jag av att hålla mig 1 månad innan jag börjar testa?
jag vill ju börja nu!!!!! :D

Nya tag :D

Det bästa ändå med att ha testet negativt på gravtestet är att nu behöver jag inte fortsätta att testa och ständigt bli påmind..utan kagn släppa taget om missfallet och lägga det bakom mig för att nu blicka framåt och "jobba" på ett + på stickan igen :D

Har inte tålamod att vänta in en mens innan vi förösker igen..känns som en evighet dit...
Så nu har vi börjat försöka igen :D så hoppas att det kommer ta sig :)
Men har ju noll koll på nu när man har ägglossning eller när mensen har tänkt dyka upp...

Så får väll ge mensen ca 1 månad från nu på sig att dyka upp innan man börjar med graviditetstest:)
Är ju annars lätt hänt att börja testa tidigare när man har 20st test som ligger här hemma :D

Men jag fyller år om ca 1 månad så skulle vara super kul att vänta med att testa sig tills dess :)
Vore ju världens bästa födelsedagspresent om man testade + :D

Konstig känsla

Det är en jobbig och samtidigt väldigt konstig känsla jag har i kroppen nu....
Att längta efter att ett en gång i tiden positivt graviditetstest ska visa - ..........

Vill ju veta och ha koll på att hormonet har gått ur kroppen innan det ens blir akuellt med att försöka igen...
Skulle vara riktigt jobbigt att tro att hormonet har gått ut och sen testa positivt och få bli överlycklig igen över att vara gravid fast man i verkligheten INTE är det..............

Testade imorse och nu visar det inte längre att jag är gravid...

Och det är med blandade känslor...
Var så otroligt glad över den graviditeten....Mer öppen och på nått vis nästan gladare än va jag var när jag va gravid med H..
Då var det så mycket nytt och oro...En stor omställning...

Men nu visste jag ju va som skulle hända :)
Glad över vetskapen att man har ett "barn" i magen :)
Kände ett lugn och enormt stor GLÄDJE och ville berätta för hela värden och vi skulle ha barn igen :)

Med H vågade jag knappt säga orden :)

Men förhoppningsvis så kommer det att bli vår tur snart igen :)
men kommer jag kunna känna samma glädje då?
Vara avslappnad och njuta?
Eller kommer rädslan för ett nytt missfall ta över?